«Bergtagen - S1E1» by Linda Skugge,Sigrid Tollgård

SLUSSEN. Sebastian vaknar upp i sin stuga på ön och känner direkt att något är fel. Det är alldeles för tyst. Det känns som om trumhinnorna ska sprängas av tystnad. Varför skäller inte Cujo? På väg till öns kiosk ser han bara en urgröpning i berget där kiosken brukar ligga och ett gammalt minne väcks till liv. Han inser att han måste bege sig in till stan. Till Slussen.

Julia är på väg hem från jobbet när hon plötsligt hör en röst. Jullan! Jullan-Pullan! Pullar du något då, Jullan? Vem fan var det som sagt något? Hon stirrar på alla i bussen men de tittar bort. Här kan hon inte sitta kvar, men just som hon rest sig upp får hon syn på en gestalt på en kyrkogård. Trots höststormen sliter inga vindar i kvinnans långa hår. Hon står som i stormens öga och stirrar roat direkt på Julia som skriker åt chauffören att fortsätta köra. Hon måste tillbaka till vännerna i Stockholm.

Roger vaknar upp i sin flotta lägenhet och inser att han har slut på kaffe. Snabbt lägger han ut en bild på Agent Cooper med kaffecravings på Instagram och får mängder av likes. En journalist passar på och erbjuder fika mot en intervju så Roger beger sig ut på stan. Han sätter sig längst bak på caféet men eftersom där pågår en liveinspelning av Skräckpodden blir han snabbt igenkänd och kallas upp på scenen. Då hör han en röst: Roger, varför lämnade ni mig här nere?! Jag är tillbaka nu Roger, och jag tänker inte försvinna. Han rusar rakt ut, förbi publiken som bara stirrar på honom. Emma kallar på dem!